HEDSTEN

HISTORIER

NORDIC OPEN

Så var det dags för årets draghändelse, Polarmästerskapen i Åsarna. Tävlingarna på Wassbergs perfekta banor hade nu blivit så välkända, att de svenska mästerskapen omformats till nordiska. För första gången på många år var vi inte med på startlinjen, men många ekipage från södra distiktet fann på plats. Det var tom sådan som var segertippade. Ett av dem var Björn från Kalmar med sitt sexspann Huskies. Från Kyrkhult kom familjen Hultberg med sina Samojeder. Segrare i all ära, men på årets mästerskap är det trots allt Evas bravader och sportmannaskap (eller ska vi säga sportkvinnoskap) i spåret som måste koras till årets färgklick. Eva som startade i nodisk enspann (dvs med pulka, last, skidor och en hund) tänkte att hon och Edenitza skulle klara dragprovet. Så står hon där vid Åsarnas gamla kyrka, högt över takåsarna i Bergs kommun. Hon är samlad och spänd - Nej, inte Eva hon hinner som vanligt med lite hundsnack - vinkar och pratar med alla när hon söker sig fram mot startlinjen och plötsligt bär det iväg. Starten blir väl inte sådär lysande - redan här anas oråd.

Dragprovsaspiranten vill tydligen spring sist - matte först. Kära lilla du det är du som skall dra - nej inte i dag. Hunden stretar åt ett håll - Eva åt ett annat. Efter några kilometers diskuterande inser hon, att hon råkat ut för vad som på fackspråk lite retsamt kalls för PARKERING. Tja så var det med det. Men vad händer där ner på slänten? Tre Malmuter, en vid sidan, två antagonister med fixerade blickar, som visar hela dragspelet med mullrande morr från vibrerande maggrop. Av "ögonmärket" att döma har en redan fått sig en kyss. Matte försöker lite trevande - "nneeejj, intte så, gör det iinte snääällla!" VFN är det här? Här måste ingripas snabbt! Eva kastar sig mot slagskämparna och ryter "VFN sysslar ni med  - LÄGGGG AAAV!!! (2000 decibel) När Eva ryter hickar vargarna - gammalt ordspråk från polarhundsfolket. Båda hanhundarna rycker till samtidigt som de får ett följdkommando (med om möjligt ännu högre volym) FRAAMMMÅTT!! Swisch så bär det iväg med trespannet, men bara spannet. Matte har tydligen i uppståndelsen kopplat loss sig, och står där helt övergiven på snövallen när pulkan vickar iväg längs spåret med tre tävlande Malamuter. SAATAAN! Eva tar upp förföljandet med en blanding av scating, diagonalåkning eller vad som helst. Wassberg släng dig i väggen!! Hade du sett detta hade du åkt hem och tränat!!! Edenitza gör allt för att hinna med där bak eftersom hon är fäst vid Eva. Nu leder föraren och Edenitza ligger tvåa - pulkan trea. Efter några STAAANNNA och STOPPP!! lyckas hon nå malamutpulkans bakkant och glider iväg med spannet samtidigt som hon försöker bromsa med både skidor och stavar. Det är väl detta som kallas slädparti? (malamuter, pulka, Eva, Samojed, pulka = storspann) Jaavistt! ja det finns ju broms på dom här grejorna men var? det måste vara handtaget där! RRRR i snön och snart har spannet bromsats in. Längre bak i spåret kom ordinarie förare vilt skidande. På ett ögonblick har linor trasslats ut och malamutspannet med ordinarie förare försvinner ner bland snötungda, bugande granar, medan Eva fortsätter despyten om vem som åker först.

Snart och äntligen målgång."Experkommentar" vid målgång: Eva vi visste väl att du ville köpa en eller två Malamuter, men du behövde ju inte kidnappa tre längst spåret! Evas ingripande räddade silvermedaljen åt tre trilskande Malamuter. Det kallar jag sportkvinnoskap!

Bättre en hund på banan än tre i skogen.