Nattrace i mörka Småland

En ruggig höstdag fanns ett femspann vid startlinjen på Kosta skjutfält. Vår mening var att med start 22:00 avverka 2 mil på vagn i Smålands mörka skogar endast vägledda av pannlampans sken och några fosforiserande vägskyltar vid varje vägval. Först startade ett sexspann huskies och sedan var det vår tur. Starterns stämma dränktes i hundarnsa vrål. Endast skymten av en flaxande hand över fotogenlampans sken gav besked att nu var det dags (fast mörkt)
Med ett vrål försvann vi ut i mörkret omgivna av susande granar allt medan snön sakta singlade ner och åstadkom ett spöklikt sken i mörkrets land. Ser en röd skylt på höger och ger kommandot högerrrr! men - va STAAANNNAAA!!! Första spannet står på tvären över vägkorsningen blockerande all passage. Hundar vrålar i rymden. Bromsarna gnisslar, men vad hjälper det med hundar som nyss startat upp. Åstadkommer djupa bromsspår medan vi rutschar iväg. Styr ner i diket. Kastar mig omkull. Griper desperat om en liten tall samtidigt som fingrarna krampaktigt fattar om draglinan. Känner hur fingrarna börjar rakna. Hundarna hoppar, rycker och skriker. Vänder mig om. Där kommer nästa spann. Ropar ann och ser en pannlampa försvinna ner i diket på andra sidan och där försvinner ännu en och ännu en. Snart lyser ett helt pärlband upp dikesrenen. Ropar på sexspannet. KÖR FRAM SEX METER!! Föraren verkar helt blockerad. Vagnshjulen har tydligen låst sig. Spannet flyttar sig genom de ständiga rycken. Nu måste jag om - kosta vad det kosta vill. Halvt springande - halvt släpande med vagnen upp och ner - förbi hindret. Släpper jag nu så ser vi inte spannet mer i natt. Lyckas hala mig ner mot vagnen - vända den och gör ett panikartat sitt upp. Med hypertända hundar fortsätter den mörbultade föraren. Uppe på åsen ser jag pärlbandet efter mig och förstår att samtliga lyckats komma loss. Hundarna rusar lyckligt genom mörkermuren, svetten pärlar, dags att slappna av - men va - Bobby "saxar" i banan. FRB också halslinan har brustit. Att stanna ännu en gång är otänkbart! Måste köra några kilometer - och gör därefter en lyckad uppknytning. Därborta glimmar en skylt i mörkret åtföljd av mysigt flammande marschall utplacerad som ger ett varmt välkommet intryck. Efter en mil når vi checkpoint där obligatoriskt vila är anbefalld. Här gäller det att snabbt få hundarna i vila och ge rikligt med vatten.
Därefter servers blåbärssoppa till förarna. En efter en droppar ekipagen in mellan marschallernas sken - samtidigt som vissa vilat färdigt och ger sig iväg på sista etappen.  
Här blir det bitvis berg - och dalbana på den småkulliga skogsvägen. Pannlampornas sken följer troget varje förändring i marknivå.Doften av rök och björkved söker sig väg genom grenverken för att nå känsliga näsor som vet att rätt förstå röksignalerna. Målet är nära och de fyrfotade ökar farten. Brasskenet syns fladdra mellan bugande grenar. Doften av korv retar magnerverna på alla och får farten att övergå i tjurrusning. Snart sitter alla samlade kring den sprakande brasan - smaskande på korv och sörplande på den härligt varma glöggen. Framåt morgontimmarna försvinner hundar och förare var och en tills sitt för någon timmes sömn. Alla är överens. Detta måste bli tradition.

Vi som var med
Kalle, Ia och Samojederna